spårvagnsbetraktelser

jag vill aldrig jobba mer luta kämpa soldatsjälen måste hitta den mitt hickande avslöjar min lathet

det sticker i min axel jag vet att det inte är en brödsmula jag råkar ligga på det är en fjäder den där envisa dunmassan sticker i mig fyllt magen till brädden magmunnen heroin. vin. imorgon ska jag jobba. vin. jag är redan nöjd. det måste jag vara. annars dör jag. jag har glömt hur mycket bättre jag kan vara.

thirteen year plan. ska göra lite konst, vi ses om tretton år. så visar hen ett brev där det stod jag har levt under dessa år. hen har rensat fisk. jobbat på fabrik. något händer med en när en har tråkigt. ingentingkonst är allt jag gjort någonsin. mmm all that all this jag försökte uppfylla dina nya krav. men de var påhittade. du hade redan bestämt dig. jahap. nu är jag söndertrasad.

livet är så blekt nu jag har inte känt av någon kärlek på tre år. allt det där andra som livet normalt består av, det kväver mig i sin meningslöshet sin överflödighet dansen är det enda jag kan känna kärlek till men den tillhör mig inte den är i en annan liga och de den tillhör är i samma ouppnåeliga liga om jag aldrig får uppleva kärlek igen måste jag tvinga dansen att bli min tvinga mig själv att tro och ta stegen vad gör du? jobbar är det kul? Jag hade inget svar. om jag inte ens har kärlek varför ska jag svälta mig genom livet? Mat, lägenhet, fest och allt det andra berör mig inte. dansen kan hålla mig vid liv men jag vill ha den mänskliga kärleken

Jag är inte mig själv. Ur form. Jag skriver inte och det plågar mig. Men jag kan inte skriva nu jag har för ont. Är det en dålig bortförklaring? Idag ska jag till tandläkaren. Fast jag har ont. För att jag måste. Jag måste också skriva. Ska försöka.........

hej min fitta brinner o kliar och har flera små utbuktningar på besök så äcklig kille ja hoppas att ja aldrig ser dig igen o om ja gör de kommer ja slå sönder dig

varför lever jag? jag gör ingenting för någon annan. visst jag jobbar med socialt arbete. men mitt hjärta är inte med. Gode Gud hjälp mig

nu får du inga fler försök. eller vi kan inte tvinga dig att sluta försöka, men tyvärr så kommer din kamp vara verkningslös från och med nu. jag vet att det kan vara skakande med sådana här nyheter. du kanske borde sitta ner. ursäkta! jag borde nog börjat min utläggning med den rekommendationen. du ville dö ung eller leva för alltid. men tyvärr kommer du leva gammal i ca 50 år till, sen kommer du att upplösas. när koffeinet fastnar i blodådrorna och blodet färdas så långsamt att du bara vill skära upp venerna, så du kan se att det har ju en levande hastighet trots allt.

jag är i extrem obalans just nu. det är inte så att jag tar droger. eller dricker min bakfull lagom till jobbet dag ut och dag in. men jag ignorerar mitt andliga liv. jag lever bara fysiskt och lite grann själsligt. men inte ens själen är helt närvarande. jag vet inte vart de tar vägen. det enda jag vet är att jag går genom arbetsdagen som en leende zombi. och sen åker jag hem och är så ologiskt trött. jag orkar inte träna. jag orkar inte söka (nytt) jobb. jag orkar inte träffa killar. eller vänner. och jag bara lyssnar på sorgliga låtar innan jag somnar. rip cillas ande

1 kor 10:13 -Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Det kommer alltid finnas en utväg. Leta efter den. Min erfarenhet är att den är orimligt lätt att se

så himla gott.
vem visste.
inte jag.
saknar känslan så mycket.

Det svider. Hjärtat dunkar oroligt. Förvirrad. Kan inte sova. Vill rymma men börjar inte jobba än. Vill stanna men vågar inte slappna av sen.

Okej jag erkänner, rubriken är inte HELT sanningsenlig. Men det känns så. Jag har varit deprimerad i 2 år och upplevt hur det är när INGEN hör av sig på flera dagar. Nu när jag, genom Guds mirakel, är ute ur min depression är skillnaden så tydlig. Jag har under det senaste året orkat sträcka ut en hand. Jag har försökt och försökt läka vänskapsrelationer. Och jag har långsamt och snabbt släppt in olika killar i mitt liv. Jag såg hela serien flator från SVT flow idag. Nu har jag regnbågsmålade naglar. Mitt röda läppstift målade jag lite rödare än vanligt. Min vanliga eyeliner förvandlades till kraftigt sotade ögon. Mitt stora lockiga hår är uppsatt i en stor boll på mitt huvud men massa hårslingor har slingrat sig nedför min hals. Och jag sa detta för mig själv; "jag är ju lebb, och jag har ju alltid vetat det". Sen rättade jag mig; "bisexuell. Jag är bisexuell" fatta hur awesome mitt liv skulle vara med massa fler qvinnor i det. öppnar ögonen. ps. förlåt om jag skrev något sårande nu. känns lite så. men jag vet inte vad i så fall?

inget för mig. jag träffade en fett gullig kille på festivalen. tror han tycker om mig men han är ingen man jag kanske inte vill ha en man? jag kanske mycket hellre vill ha en fett gullig kille som är massa kilon lättare än mig och kanske några centimeter kortare än mig som ser gullig söt och snäll ut som inte kommer ha ett fysiskt övertag som kan vara min jämlike kanske har mitt intellekt genomsyrat min kropp och hjälpt mina känslor att längta efter något som är mjukt och varmt och guldigt

för några år sen visste jag inte vad ordet var. christine i serien med samma namn beskrevs som neurotisk av kanal 5s programledarguide och jag förstod inte. slog upp ordet. tyckte fortfarande inte det stämde. men om en kvinna visar på känslor, då är hon neurotisk automatiskt det vet jag nu. jag känner mig fri som en fågel fast i några dagar är jag en föredetta fri fågel fångad i en bur kan inte träffa mina killar för en vän är på besök i fyra värdefulla dagar jag älskar henne men jag känner mig lite låst hur i hela friden ska jag säga det? det går inte jag känner ansvar över att hon ska ha det bra. förstår hon inte att jag har ett liv? nej hon bara ÄR. jag brukade också vara sådär. naiv. det är ett fridfullt vad-jag-inte-vet-kan-inte-skada-mig-sinnestillstånd.

av en splashad finne
som bultar

jag var på en festival (hence inga blogginlägg) och fick där en profetia. och sen några till. jag minns inte exakt hur de var men ungefär såhär: 1. jag tror att Gud vill att du ska få vara fri. Han vill att du ska få vara dig själv och verkligen vara helt fri. 2. Jag såg dig dansa på en strand. Jag tror att Gud vill uppmuntra dig till att vara kreativ 3. Jag såg dig i en hinderbana i luften. Du kämpade i en repstege. Men när du var nästan framme vid målet, så bara släppte du taget. Du har gått den vägen många gånger, du är så taggad i början men du släpper alltid taget. Släpp inte taget mer. Gud är med dig. Det har inte varit förgäves. För varje gång blir du starkare. 4. Jag såg en bild av att Gud var i en juvelaffär. Han letade efter en juvel men ingen av dem var det han sökte efter. Sen kom du in i butiken. Och då var det dig han letat efter. Jag tror att Gud vill att du ska reflektera hans ljus som en ädelsten.

kan jag få spy nu? jag måste kan jag få spruta diarre nu? Jag kvkävs av denna ångest. FÖRLÅT. killen som jag pratade om som inte hörde av sig, han hörde nu av sig och sa att han kunde varpå jag svarar att jag inte kan. och nu är han tyst. jag blir galen. galen galen galen yoko uno numero dos..... seriöst kanske räcker o spy ut lite ord. det är så överväldigande för mig hur mycket en annan människa kan påverka mig så starkt det har inte hänt på länge länge länge länge håller jag på att bil kär? innan han höll mig såhär kort var jag exat´kt 0% kär och nu? eller är det bara dåligt samvete skamkänslor? kanske det är nog så att det är denna starka grundkänsla i mig som väcks och som väcker andra, för mig dolda känslor som skapar en överreaktion när har jag känt såhär innan? som att jag försöker göra något bra, men den andra blir arg på mig. och jag känner mig som att jag är naiv för jag borde förstår. barnslig. minns inte det ringer inte en enda klocka av igenkänningsvibrationer det enda som vibrerar är mina inälvor och jag tror inte att de någonsin vill sluta darra.

jag har verkligen ingen koll på hur många jag har just nu. sjukt med tanke på att jag för någon vecka sen hade noll. men idag har tre av dem varit närvarande för mig 1. Chris. (Frånvarande) Sjukligt snygg. Skrattgropar. Muskler. Översocial. Grymt självförtroende. Han sa till mig att meddela när vi kunde träffas. Så jag smsade vilken dag som jag kan. För 20 timmar sen. Inget svar............ 2. Rob. Gammal bekant sen några år. Gullig. Äkta blatte<3 Tatueringar, adidas, blicken. dansare. bjöd ut mig o ja gav mitt nummer. 3. johan (HATAR d namnet) en som skriver o skriver o ringer o ringer. tyckte han va gullig i ca en sek. ett typiskt ex. 4. minns inte ens va han heter. en ful vit smal svenne som drar tråkigaste one liners du någonsin hört. smakprov: han- va gör du? jag- just lagat mat - vad -kyckling me ris -blev det något över?;)))) e u w. han vet mkt väl att ja inte kmr bjuda över honom så vf ens låtsas? usch han borde inte ens finnas på denna listan.

skrivandet har åångest i sig för mig, samtidigt som jag älskar det jag har svårt att komma på något som överträffar känslan av att ha lyckats. lasa gamla texter och tänka, du e såååååååå pass grym cilla!!?!?!?!? hade ja varit en annan människa hade ja ÄLSKAT dig o följt dig vart du än gick!! kanslan av att ha lyckats, att se på det man gjort och tänka: det var gott. Den känslan var en av de första som ens fanns i denna världen. Gud skapade den och njöt av det han hade gjort. Men. delen av skrivandet som är jobbig och skaver det är prestationsångesten. När andra pratar om sin prestationsångest blir jag arg. ni förstör ju bara för er själva! ni älskar det ju! strunta i hur det blir, bara gör det ni älskar det kommer ju BLI episkt av sig självt. och ändå har jag samma mekanismer hos mig själv jag har tänkt på det förut men inte riktigt lagt ut tankarna för mig själv. jag behöver inte skriva för att det ska bli någonting. jag kan skriiva bara för att jag älskar det.

ångest i bröstet. ångest i magen. ångest i anus. sjuk av kärlek.

du är rädd för att du märker att jag tycker om dig att ragga är en guldvågslek först måste både du och jag lägga en förförisk fjäder på vår respektive sida steg två är att snabbt som en gasell lägga på en tyckestyngd på vi gör det samtidigt men det skiljde sig ett förbannat gram i storlek. så min vågskål åkte i marken. och lämnade endast ett ekande ljud bakom sig. ljudet som alltid övergår i två par skor på andra sidan som avlägsnar sig guldskålsljudet ekar i hjärtat och jag vill spy upp allt jag har tills jag aldrig kan känna igen

du jag uppe bland molten? ja, men bara när jag har tur. så kan en underbar kärlekshistoria börja. och sluta. Allt beror på hur jag agerar nu. Jag kan missa så många kärlekar genom mitt kräsna och oreflekterade beteende. missa livet men. Hur i hela friden ska jag veta vad som är rätt? Det enda jag vet är att när meddelande signalen plintar till får jag ett sug i bröstet. Och en värmestöt i fittan.

svetten flöt ur alla hennes porer. en sval bris fick armarna att kylas och punkten under hennes läppar hakan att göra sig påminnd. Vattnet fördes i små små vågor långsamt mot henne. som för att ge tröst. "vi vill ha dig" ögonen blev sakta blötare. E fiskmås flög runt vattnet. Som om den hakat på senaste hälsotrenden. Ett avlägser ljud av bilar som åker på vägar och en löpare som springer förbi. Allt detta liv och ändå denna känsla av att befinna sig så långt från civilisationen. Kommer jag någonsin vara lycklig på riktigt? Det enda jag vet är att min neutrala min får mina fylliga små läppar att peka nedåt. Och jag är inte särskillt omtyckt av människor runt omkring mig. Jag vet vad det beror på. De flesta blir inte så glada när en kallar dem rasister helatiden. Och bekanta som uttrycker sig rasistiskt till höger och vänster brukar jag sällan le mot. Jag älskar Angered. Att komma hit är att andas igen. Vi har de vackraste skogarna. I juli fylls de med stora blåbär, men jag tänker inte säga vart. Att kunna långsamt fylla sin hand med blåbär som jag sen kastar in i munnen är något som håller mig vid liv. Jag minns ett år när jag inte gjorde det alls. Jag var rädd att sockret i blåbären skulle göra mig tjock. Jag kan bli galen på de banala tankarna jag ibland tänker. Och att jag skriver ner dem kan få mig att skämmas. Sen tänker jag med bitterhet på alla outgrundligt usla böcker, krönikor och andra texter jag läst. En krönika vars kontenta var "Ingen vet hur ett förhållande är förutom de som är i det". Det är brisrten på kapacitet av nyskapande som drar ner mig i det där djupa gegget. Jag saknar dig jag hatar dig. Idag har jag inte gjort någit vettigt. Jo, gått ner ett gram och sskjutsat min lillasyster til flygplatsen. Där har vi något nytt. Den tillfredställande känslan av att kunna göra något för någon annan, som denne uppskattar. Något som kräver en speciell förmåga. Alla kan inte köra bil. Varför behöver vi känna oss bättre än andra för att kunna få den där starka känslan av belåtenhet? Jag vill vara fri. Är det möjligt att skriva tills en blir fri? Nu har jag skrivit i åtta procent. Det är så jag mäter tiden. Jag har 41% kvar står det. Men i samma stund som det står det finns det väl egentligen mindre än 41%.Varför blir himlen rosa. Den färgar vattnet rosa. Det är så vackert att också det håller mig vid liv. Jag är värd allt. Jag förstår det nu. Hade detta varit en film hade prinsen kommit och räddat mig nu .Men detta är verkligheten och jag kan bara rädda mig själv. Jag måste bli min egen suerhjälte. JAg måste separera mina personligheter så att jag kan tillåta mig att vara svag för att jag vet att när smärtan blir för djup så har jag en superhjälte inom mig i´som inte kommer tillåta mig alltför mycket deestruktiva handlingar. Visst du kan få röka om du känner att du behöver det. Visst du kan få dricka vin och jack om du känner att du behöver det. Men aldrig mer kommer jag tillåta dig äta förti kilo kladdkaka för att du vill bli så tjock och sjuk att ingen kommer lägga märke till dig mer. Och jag kommer inte låta dig skära dig med kniv för det är bara galet. En ny tanke. Att medvetet låta sig få två personer i ett. Då vet man. Allt är tillåtet. För den starkaste delen av mig förtjänar allt. Den starkaste delen av mig klarar vad som helt och räddar mig från all slagt sorg. Nu börjar himlen bli lila. Molekylerna i luften är inte lika hetsiga och musklerna i min nacke drar åt allt hårdare. Jag går hem.

hur gör en för att få en kille heeelt galen? situationen: du träffar en kille, ni har typ bra g men han är inte besatt. du är inte nöjd. alltså..... livet e för kort för o träffa män som inte är galna i en. så för o fixa det lätt som en plätt följ instruktionerna nedan: 1. var hal när du inte är med honom. frånvarande på mobil o facebook. 2. var intensiv när du är med honom. var superintresserad av allt med honom. fråga, diskutera o prata om honom och hans intressen. var fysisk.bekräfta bekräfta. säg: du gör mig galen. jag dras till dig så sjukt mycket förstår inte vad som händer..... det skapar ett tomrum när du inte är hos honom. 3. var ren o snygg VARJE gång ni ses. raka allt, smörj allt. noppra bryn, dagsgammalt nagellack. 4. berätta ingenting om dig om han inte verkar fråga desperat. (alltså berätta ej massa när han bara är artig som frågar) 5. utför 1-4 i två veckor. träffa honom ca 3-5 dagar i veckan under perioden o han e komplett galen sen!