spårvagnsbetraktelser

Hej j. Jag är så ledsen. Helatiden. För jag kan inte sluta sakna dig. Jag har verkligen försökt. Men det svåra är att om det inte går över av sig själv så finns det inte så mycket att göra. Det hjälpte lite att flytta till ett annat land. Jag blev till och med lite förälskad i en person. Men nu är jag hemma och kommer stanna här och kan inte gömma mig från mina minnen och känslor. Du finns överallt för mig. Varje dag tänker jag på dig med sorg i hjärtat. Och jag har mardrömmar som får mig att vakna i en dimma av ångest. Jag vet inte ens vem du är längre, men jag inbillar mig att något inuti mig fick tag i en del av dig som inte ändras så lätt och därför ändå på något sätt har en rätt bild av dig kvar. Jag undrar om du lever eller har stängt av. Eller om det bara är din koppling till mig som brutits. Hur gjorde du det? Jag vill ingenting med denna texten. Ingenting mer än att du ska veta. Jag har försökt skriva en bok, men tror inte jag kommer lyckas så bra förrän jag inte skriver i en förhoppning om att just du ska läsa den. Hoppas detta hjälper mig lite. Och att det inte är för obekvämt för dig. Tack.

jag är så kär i dig. du finns i mina tankar helatiden. vill att du ska veta det. men vågar inte skriva det. jag är inte redo att hantera konsekvenserna. oavsett vilka de är.

håret är lite mörkare lite friskare och jag är lite koolare ut o dansa noll prestation bara leva omfamna suddigheten glida ner i en svart skinnsoffa dansa med en pensionär kyssa en musklig tonåring åka hem med glädje i hjärtat

högtidsdag hos honom. jag står i handduk när jag han kommer hem och ser att jag är där. tar på mig några plagg. försöker krama honom. han avvisar mig och går. när han kommer tillbaka går han förbi mig med en kort flicka i sin hand. sen går de båda fram till mig. han säger att det kändes konstigt att jag skrattade åt dem när de gick förbi och att jag och hon borde hälsa. hon har blont hår med något pastellinslag. kanske ljuslila eller rosa eller båda. hon har blåa ögon och vit hud. vi sätter oss ner i samma soffgrupp. min bror sitter bredvid mig. jag anstränger mig. jag är rolig, skön, lättsam. hon är sval och tystlåten. överlägsen. När jag märker det är jag tvungen att lämna rummet. Jag tuggar någon mat men tvingas snart spotta ut den på golvet. Jag går in till dem igen. Jag undrar om de tycker om varandra och de nickar. Han har sin hand på hennes knä och jag försöker minnas hur det känns att vara nära honom. hur känns det när han drar en till sig? Jag skadar henne. Nej det var visst en dagdröm. Jag försöker komma ur den och skada henne på riktigt. Men spelar bara upp en liknande dagdröm för mitt inre. Kollar upp henne på facebook eller instagram eller någonting annat. försöker memorera hennes namn när han skriver in det i sin telefon. älvlikt. han hade inte sagt att hon var där när han först såg mig. varför sa han ingenting.

SCOREEEEE

at last

ja kmr va så rik om 2 månader typ. snart kan ja börja bygga ett eget liv

jag skulle kunna skriva tusen kärleksbrev till dig. tusen till förutom de tusen jag redan skrivit. tusen till förutom de tusen tankar som kidnappat mig från verkligheten. tusen till förutom de tusen tillfällen jag tagit ett andetag till tack vare dig. tusen till förutom de tusen försök jag försökt att bli den du inte kan säga nej till. tusen till förutom de tusentals kvällar jag somnat med sorgen i halsen. och vaknat med hopplösheten i var och en av mina tusentals miljarder celler.

jag skulle kunna skriva tusen kärleksbrev till dig. tusen till förutom de tusen jag redan skrivit. tusen till förutom de tusen tankar som kidnappat mig från verkligheten. tusen till förutom de tusen tillfällen jag tagit ett andetag till tack vare dig. tusen till förutom de tusen försök jag försökt att bli den du inte kan säga nej till. tusen till förutom de tusentals kvällar jag somnat med sorgen i halsen. och vaknat med hopplösheten i kroppen.

bess satt. går in på din facebook 7 gånger varje dag. jag hoppas så mycket att du ska ha skrivit något. eller lagt upp en bild. och kanske en video. när jag ser en bild på dig med någon tjej jag inte känner tänker jag. att jag måste sluta plåga mig själv. jag bestämmer mig för att aldrig kolla upp dig igen. det går några dagar. men jag är besatt och vid deras slut är min styrketid också förbi. så många slag i magen. men jag fortsätter ställa mig i stidsfältets mitt. mellan dig och din värld. du vet inte ens att jag är där. nu har du inte skrivit på flera veckor. du är med i en berättelse men jag får inte se ditt liv. lever du ens? vilka är alla dina nya vänner? är du verkligen så lycklig som du verkar? gråter du i ensamhet ibland eller ofta eller aldrig? tänker du på oss? tänker du alls på viktiga saker? eller dövar du din inte röst med droger? ja, jag är världens tönt. men jag älskar dig bara så mycket. och jag är rädd att du är liten och ledsen utan någon som kan ta hand om ditt hjärta på riktigt.

hej nu är jag ur balans igen. jag vet precis vad jag behöver för att må bra: spela piano. springa i skogen. måla. skriva. dansa. sjunga. leka. be. men tyvärr så trycker jag undan mitt själsliga och andliga liv. och resultatet blir ångest. hur kan det vara så svårt?

OBS- varning för normala läsare, följande text kan uppfattas psykopatiskt. 1. Agera snällt, eller ännu hellre - var snäll och tänk snällt. Det som de allra flesta säger att de söker är en partner som är snäll. Men vad innebär det? Jo, visa att du uppskattar personen. Att den är unik och att du bryr dig om den. 2. Ta reda på personens svagheter, barndomssår, svek från ex, vänner som lämnat osv. Vad är personen känslig inför? Fråga intresserad om hens barndom, vänner, relationer allmänt och gå sen snabbt in på frågor som får personen att frivilligt gå in på områden som ringar in de svar du är ute efter. 3. Strö pyttelite salt i såren, Spela på svagheterna. Exempel: Om personen säger att den upplever sig blivit lämnad, se till att i en jobbig situation berätta att du ofta flyr när saker blir för jobbigt- men att just denna gång vill du reda upp det för att du känner att personen KAN vara värd att stanna hos. 4. Ta reda på personens djupaste önskningar, och uppfyll dem. Om exempelvis personens pappa aldrig kom på hens teaterföreställningar- erbjud dig alltid att följa med på dem, tandläkarbesök eller liknande saker. 5. Var intensiv

sanna mina ord, det är ALDRIG för sent för att skriva sin lista på vad en vill ha i julklapp. Cillas Önskelista 2014: Det mörkaste röda nagellacket som finns. Maskara Cykel bra rundborste fön

så glad!!
ska ut o DANSA salsa för första gången på alldeles för länge.
mmm
musik och rörelse är min kärlek och jag får aldrig nog.

VAD FÅR DIG ATT GLÖMMA SORGEN OCH LEVA MED GLÄDJE? det är den viktigaste frågan som finns och du borde verkligen ha ett svar om inte, figure it out nu.

han har lämnat mig jag visste det jag visste att inte ens han skulle gå att lita på

lyssnar på den sorgligaste låten och vill så desperat dela den med dig men vill ha våran lycka drömmer att vi dansar tillsammans till den på vår brölloppsdag som en symbol för de där svåra åren när vi var ifrån varandra men som ligger bakom oss nu fast det gör de ju inte

jag färgade mitt hår mörkt idag. SÅ PAZZ GLAD BAZZ oktober månad kmr mitt hår va flawless. ska föna de hos frisör en gång i veckan. pga KNR FÖR DE november e de facetime. då ska ja gå till en hudspecialist o köpa individanpassad hudvård o lära mig exakt vad JAG behöver. december ska jag börja boxas <3 /the latinababe you love to love

varit sååå pass arg på allt o alla idag
har nog inte skrivit på ett tag va?
inte sen valet va?
medan alla vita antirassar skrivit typ "jag slängde mig på golvet o grät när jag såg valresultatet" så har jag varit i ett heeelt annat state of mind.

jo men typ såhär;
försöker ignorera det så mkt som det går men upplever rasism ca varje dag numera så det är lite svårt.
tex idag.
Jag hade 50 kronor i min hand. Parkeringsautomaten tog endast kort, inga mynt så jag bestämde mig för att fråga första bästa om hen kunde dra sitt kort och jag kunde snabbt o lätt ge den 50 kr i handen.

En lång vit man i kostym går förbi.
Jag förklarar min situation en gång.
Han ser förvirrad ut.
Jag förklarar mer utförligt.
Han ser bekymrad ut. Osäker. "Kommer hon dra alla pengar från mitt kort nu? (men seriously vem fasiken är rädd för att betala en parkeringsbiljett?)
Vetu det är ingen fara, jag fixar nån annan
Ja fixar du det?
mm

och den 190 cm vita mannen springer snabbt ifrån den 170cm blattebruden som kanske skulle rånat han.
aja

jag har velat bli en bättre version av mig själv så att jag kan va en soldat för andra. men vill ändra fokus. vill det för att jag vill ha det gött. bubbelbad. self grooming. träning. näringsrik mat. mycket sömn. lagom med vatten. jobba högst 4 dagar i veckan. leka. skriva. dricka te. måla. spela piano. dricka rödvin. dansa. för att det är gött för mig

denna stress denna oundvikliga stress vad stressar vi fram mot? livsmål? varför? vill VERKLIGEN inte säga saker som "life is about the journey" men...... känns som vi missar livet vi vill ha det där jobbet, men sen då? Blir vi lyckliga? HAHA Nej. Vi hittar nya mål. Om och om igen. Jag har en utbildning. Jag är färdigutbildad. Det var mitt mål i ca 10 år. Nu har jag nått det. Gissa hur många minuter om dagen jag uppskattar det! Gissa! Cirka noll. Det är så tragiskt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Mina nästa mål: Bli lite snyggare, kunna spara 2000 per månad, ha egen lägenhet, ha en perfekt kille (för mig) Men sen då? När jag har allt det där? Kommer jag vara nöjd? Och om inte, varför i HELA FRIDEN SKA JAG KÄMPA?

detta går ut till alla mina förortsbrudar....... ni fatttar linda pira säger att vi överlever allt och det gör vi men vi gör så mycket mer än överlever vi krossar allas äckliga bild av vem vi är bara genom att palla leva en dag till pissar vi på de strukturer som trycker bort oss vi kan står kvar vi har gjort det sen första skoldagen kollat snett o skrattat åt de vita lärarna de som skulle lära oss spanska med sina 20 högskolepoäng trots att vi kunde 100gånger bättre själv de manliga lärarna som såg djupt in i våra ögon och förundrat berättade hur vackra de var det västerländska systemets ignorerande effekt vi är fortfarande här fast de försökte utradera värdet i andra värderingar, samhällshistorier och tolkningar. du står kvar. tack för att du står kvar. när jag ser dig på vagnen. du är så stark och du ger mig hopp. ibland är du ledsen men jag ser att du aldrig kommer ge upp. ibland bär du på en tjock bok och jag är så glad att du hittade kraften att kämpa. igår drog jag bort ett rasistiskt partis patetiska reklam från fönstret. din lillebror såg det och gjorde samma sak för på fönstret där han satt fanns ett likadant. tack för att du redan lärt honom. en dag i framtiden behöver vi bara lära ut kärlek men tills dess står vi kvar tills dess slår vi tillbaks glöm inte det du har

xakt såhär:



baaam!





läser sigge eklunds "det var 1988 och hade precis börjat snöa" den e såååååå white man tears. men efter ca 100 sidor blev den liiiite intressant. håll ut sistahs. skoja. läs ngt helt annat om ni ej vill få hjärnan sprängd

ville bara säga en sak. du tankar att hackas upp totalt. jag tänker på att jag ska köpa det här för att laga det där. och sen så... Sen så kan jag bara se ditt ansikte framför mig, du är så perfekt när du ler.

jag kräver mycket för att jag vet att jag kommer ge mycket. fortsätt kämpa när du är sårad. om du ändå lider kan du lika gärna få något för det.

En höst fylld med allt. Denna hösten kommer jag ta det jag vill ha. Jag kommer vara fri att vara jag. Små hopp överraskar mig. Låta min inre ghettobrud styra. Blingade naglar. Fett me integritet o självsäkerhet. Röda läppar, svart bas och massa färg. Skrattar åt allt. Kan ta vem som helst.

Förlåt för att jag har skrivit så dåligt. Jag läste genom mina senaste inlägg och insåg att de inte duger. Jag är så varm nu.

Allt ser också sämre ut eftersom jag inte lyckas få till radbyte genom att trycka enter på denna äckliga MacBooken.

Det är tur att jag inte lagt alla mina ägg i skrivkonstkorgen.