spårvagnsbetraktelser

högtidsdag hos honom. jag står i handduk när jag han kommer hem och ser att jag är där. tar på mig några plagg. försöker krama honom. han avvisar mig och går. när han kommer tillbaka går han förbi mig med en kort flicka i sin hand. sen går de båda fram till mig. han säger att det kändes konstigt att jag skrattade åt dem när de gick förbi och att jag och hon borde hälsa. hon har blont hår med något pastellinslag. kanske ljuslila eller rosa eller båda. hon har blåa ögon och vit hud. vi sätter oss ner i samma soffgrupp. min bror sitter bredvid mig. jag anstränger mig. jag är rolig, skön, lättsam. hon är sval och tystlåten. överlägsen. När jag märker det är jag tvungen att lämna rummet. Jag tuggar någon mat men tvingas snart spotta ut den på golvet. Jag går in till dem igen. Jag undrar om de tycker om varandra och de nickar. Han har sin hand på hennes knä och jag försöker minnas hur det känns att vara nära honom. hur känns det när han drar en till sig? Jag skadar henne. Nej det var visst en dagdröm. Jag försöker komma ur den och skada henne på riktigt. Men spelar bara upp en liknande dagdröm för mitt inre. Kollar upp henne på facebook eller instagram eller någonting annat. försöker memorera hennes namn när han skriver in det i sin telefon. älvlikt. han hade inte sagt att hon var där när han först såg mig. varför sa han ingenting.