skapar skarpa sparkar
Parkas spraka.
Köp mig. Sälj dig.
Välj fel. Ät rätt.
Sverige. Ett hus, en bil, en utbildning. På avbetalning.
Vi har det så bra.
Bättre nu än nittonhundranittiotvå.
lura lilla flickan
Kolla inte på mig!
Lukta inte!
Svagt stickande i mina kläder över hela min hud.
Under läppen. Vid tinningarna.
I, de små men likväl existerande, valkarna på min mage.
Och längs min rygg. Den valklös än så länge.
Tankar går till vågen som aldrig visat högre siffror.
Siffror jag inte trodde kunde representera mig.
Illamående.
Jag vill börja svälta nu.
Det kan ju inte vara hälsosamt att må illa.
Gör mig osynlig, någon?
förlora dig inte
När jag vill skita i allt och frossa,
då ska jag kolla på retuscherade bilder.
Och göra några situps.
När mina tankar cirkulerar kring mig själv
får jag dåligt självförtroende.
Jag blir nedstämd för att jag ser ned på mig själv
och spiralen spirar.
Det finns något som är större än mig.
Jo.
ödet är nyckfullt
Det börjar med;
- Tänk om jag skulle se honom nu! Då skulle jag minsann…
Rätt var det är står han där,
och din förundran hindrar dig från att leva ut din önskan.
Livet kommer.
Och går. Och tar möjligheten med sig.
eldglimtar är liv
Jag vill aldrig frysa mer.
Värmeslag välkomnar jag varmare varje gång.
Jag vill säga; älska mig hellre för mycket än för lite,
men det skulle göra dig besviken.
Jag kommer inte ta tillvara på din kärlek,
energin som krävs för det har jag inte.
Det räcker att du älskar mig lite,
när det verkligen behövs.
akta dig, flicka
En otroligt bra låt som otroligt nog beskriver min nuvarande känslovärld i detalj.
Ändå tvingar hot om våld mig stänga av.
Jag hatar världen för det.
slentrian, gul banan
Döljer jag det för dig?
Jag väljer ju bara att inte berätta, än.
Samma gamla dilemma.
Jag vill skrika.
Då kanske jag kommer minnas denna dagen
och den kommer varken vara obetydlig eller likvärdig de andra.
Jag vill ta vara på varje dag.
Det glömmer jag alltid.
Utom när det är läggdags.
Då slår det mig.
handta om dig
Törra ögon.
Småtryck i benen.
Ledsen mun.
En kropp som utsatts för dansträning,
Diet på morgonen och frosseri på kvällen.
En ledsen mun såklart.
nya felix ketchup
Jag älskar dig
Jag hatar dig.
Jättemycket.
Din okänslighet, din värme, din likgiltighet, din givmildhet, din oansvarlighet,
din bästapappanivärldenpotencial-het.
Min oärlighet.
Du är ju min och jag är ju din.
vad vet jag?
Du tror att jag är osäker. Är det för att du själv är det?
Även om din blick är riktad mot mig så finns det en spegel i vägen.
Baksidan på en spegel är ofta målad. Han jag skönmålat dig?
Förlorar jag dig om jag fräter bort målningen?
Kommer det vara värt det när jag får se dig som du är?
Spegeln kommer bli till glas.
Vi kommer då att se varandra.
Du kommer aldrig kunna se på dig själv igen.
spår, vagn, betraktelse
Jag ser en människa i stängerna.
Han har mycket långa armar,
alternativt ovanligt elastiska bensenor.
När jag var liten var det en flicka.
Nu är det en man.
det är sällsynt
Världen stannar.
Ensam är jag. Det luktar sommar.
Det blåser sommar.
Det låter sommar i fågelskri och en lätt hårsvallslyftande antydan till storm.
Svidande ögon och stick i ögat.
Nu fick jag sms.
Vill inte läsa men gör det endå.
,potentiella energin minskar
Det bränner och skaver i halsen. Glas. Gråt.
Det stannar där,
såklart.
När jag ser att du är förvånad slappnar jag av. Jag blir mig själv.
Du är inte arg eller ledsen. Nu kan jag leva
går på tå
För dig.
Vill inte störa. Får inte uppröra.
Får inte.
Måste vara perfekt. Absolut inte trött.
Men rolig, vacker och glad.
Du vill ju att jag ska må bra
och vara lycklig.
Adrig ledsen och aldrig må dåligt,
för du ser upp till mig.
Se inte upp till mig, jag är människa.
Jag missförstår och överanalyserar.
Hör du mig skrika?
Jag gör det.
Ibland har jag skrikit på dig,
även om det gjort mig ofullkommlig.
Vet du att jag vill skrika, fortfarande?
likt sötsur sås
Hjärtat är omgivet av vatten som fördröjer dess slag.
Överarmarna börjar långsamt domna av. Förlamning.
Ett tjockt vakuum tynger ner hela min varelse.
Jag platsar inte på jorden längre. Har jag någonsin?
Bara av nåd. Men det jag känner är ångest.
se lyssna känn
Små, små uttryck
får de präktiga att hata.
Små, små ledtrådar
får de mäktiga att prata.
Små, små övergränsare
som vägrar vara privata.
Små, små vuxna,
bara lite äldre barn,
skriver några ord från hjärtat på spårvagnen
för att inte dö i tystnadens kvarn.
kontrollerande installerade bomullsskydd
Det är bomull.
Bomull i öronen och bomull runt hjärtat.
Vi behöver det.
Eller det är vad vi inbillar oss i alla fall.
En avdämpare. En känslohämmare.
Afrikaner har det inte.
Araber har det inte och Indianer har det inte.
De är gula och svarta och röda men vi,
vi är snarare avfärgade i bomullens trygga miljö.
Le lagom mycket.
För lite leder till utanförskap och för mycket leder till falskhet.
Var ledsen lagom mycket.
För lite ledsenhet leder till tar bort din mystik men för mycket får dig att verka obalanserad.
Men bojkotta inte ordet lagom.
Älska det. Älska det så det känns. Eller hata det. Hata det så det märks.
Då kanske också vi blir extrema.
ger upp lite
Att släppa in någon i livet.
Det tar tid jag inte har och kraft jag inte äger.
Bara tanken tär på mig.
Endå vet jag att de är jag som bestämmer;
hur lätt det är att lita på någon,
hur mycket jag måste kämpa mot mig själv för att låta de ske.
Att släppa någon inpå livet.
Hur jag än försöker vända och vrida
vet jag att det kommer svida.
äta tömma äta
Har jag blivit lite rundare?
Äsch, det är ju fint med lite extra kött.
Killar vill ju har något att ta på.
Men jag är helt klart tjockare...
Oh, varför åt jag så mycket?
De känns inte bra i kroppen.
Kanske ska jag bara spy ut det?
Ut ur mig.
Detta äckliga slemmiga skräpet ja nyss åt.
Men nej, sluta!
Bli inte bulimiker!
Okej.
bara några sandkorn
De är så små, så små,
men det gör detsamma
de skaver endå.
Ögat blir torrt, ögat blir gammalt när de hjälper mig se precis hur det var.
Jag blundar och blinkar, försöker ignorera.
Men det du mig visat finns alltid kvar.
om hundra år
Känner hur de långsamt fräter bort.
Det kittlas lite, eller sticker i alla fall.
Undrar hur det känns när ingen finns kvar.
Vilken frihet det måste vara att kunna klia vart man vill!
Men det dröjer nog många år, om det någonsin kommer att hända det vill säga.
Näe nu blir jag rädd.
Det är bäst att jag går och borstar tänderna.
en ett om
En oroande aning om att det inte räcker till.
Ansträngningar som resulterar i en vek kopia av det efterlängtade.
Ett hopp om förnyelse och besvikelsen som är dömd att följa.
En ordlek människor emellan.
Regler som skyddas av orden hyfs och respekt hindrar sanningen.
Ett citat av nån berömd filosof hindrar dem att se klart och läraren som visserligen kan ifrågasättas,
men som alltid har rätt.
Om du bara visste.
Det är så enkelt.
Hjärtat spricker av kärlek och önskan att berätta.
Men våra svenska normer hindrar.
jag mitt mina
Det är i själva stunden vi är svagast,
likgiltigast och mest självcentrerade.
I själva stunden.
I den stunden förändras allt du igår trodde du bestämt.
Du vet vad jag menar.
tystnad, inget svar
Du är självisk.
Vi har alltid pratat
men nu när det är din tur vill du inget säga.
Så otroligt barnsligt och fegt.
Var glad att jag inte kan spanska.
Hur ska jag få dig att berätta?
Du har makten.
Jag är rädd.
Säg det, snälla säg mig.
inte längre skuldlös
Jag var med dig fast jag inte älskar dig.
Jag låtsades.
Ville inte såra.
Tänkte att någon gång i framtiden. Kanske skulle kärlek växa fram.
Jag var tålmodig.
Ville göra ett bra intryck.
Men när jag såg på dig visste jag.
Jag älskar dig inte.
Förlåt.
rosa rosor brölloppstårta
Vänta hellre,
för det är inte ett måste.
Det bästa är att inte vara bunden.
Bara om det finns någon
som helt förstår dig.
Någon som älskar det du älskar
och hatar det du hatar.
Då.
pojkar, våra män
Underbara människor.
Vackra.
Starka.
Absolut inte pålitliga.
Men ack så skruttiga.
mörka partiklars svängom
Jag ser en mamma med barn i vagn.
Men oro i hjärtat studerar hon sin omgivning.
Pappan hennes har redan gått bort.
Därför är hon försiktig i väntan på bussen.
Hon står nästan aldrig länge kvar.
Astma går i släkten och ungen är ny.
Tecknet hon befarat ser hon snart.
Hennes ögon av ängslan ser bedjande på mannen.
Han ser henne inte men andas in.
Hon går ut i regnet men håller huvudet högt.
Obekymrat blåser han ut ett moln.
Det dansar, dansar i hennes riktning.
Han ser henne inte men skadan är.
natten till lördag
Musiken ringer dovt i mina öron.
Spröda löv under mig.
Mörkrets kalla andedräkt tränger in.
Skenet från gatlyktan är min enda räddning.
Snabba steg och snart är jag där.
Jag saktar in och ser till min fasa
en lång mörk skugga vid sidan av min.
Mina fötter turas om att stöta mot marken.
Det trycker mot mina lungor
Tröttheten slår emot mig.
Paniken växer och övergår till ångest.
Nu är det nog försent.
en parallell värld
När jag går in igen är allt förändrat.
Böckernas bokstäver som jag hatat förvandlades.
Långsamt flög det självklara iväg
och mina tankar blev ledda genom synsätt jag aldrig ägt.
Ett luddigt vitt papper.
Det skrek efter varma guldbruna färger.
Jag kände mig ganska givmild just då.
Arket fylldes och jag tänkte belåtet;
det är bra att ta lite luft ibland.
vardag och ibland
Minibil ger ryggont.
Bakteriesmittande snor
och mängder med smålekar.
Och o så underbart det blir
när man under någon av kvällarna
får tag i en stund av familjelycka.
kamp tillit besvikelse
Två berg.
Ett stup.
En ranglig repstege.
Vågar jag?
Jag klamrar mig fast.
Undrar,
kommer jag vilja ha skatten på andra sidan?
Människor där nere.
De gav upp.
Men någon klättrar framför mig.
Kanske klarar jag följa.
Om någon vågar,
vågar jag
in är ut
Man ger sin tid
till dem man älskar,
så varför har jag
skrivit ett brev
i flera timmar
för att berätta
hur mycket jag hatar dig?
täcka över fint
Men om jag gömmer det
bakom tusen, tusen ord.
Kommer det då att mildra slaget?
min bitterljuva resa
Så mycket lidande,
men det är vad jag vill.
Läka. Läkas. Läka.
ovisshet osäkerhet. otro
Tecken överallt.
Du ljuger om ingenting,
ljuger du om allt?
att våga vila
Vill lita på dig,
men inte vara naiv.
Vill ha lätt att älska,
men aldrig bli sårad.
Så snälla, snälla, rara du var snäll mot mig.
fram tid val
Du väljer det mest välberyktade gymnasiet.
Du får en plats.
Du läser vidare på universitetet.
Ett antal år senare är du hjärnkirurg.
Tio år går och du har finansiell säkerhet för alltid.
Tjugo år till och du har skaffat en underbart vacker familj.
Barn och barnbarn.
Du dör.
Du fick leva det andra drömmer om.
Drömmen slutade i verkligheten.
Och helvetet.
Congrats.
