spårvagnsbetraktelser

denna stress denna oundvikliga stress vad stressar vi fram mot? livsmål? varför? vill VERKLIGEN inte säga saker som "life is about the journey" men...... känns som vi missar livet vi vill ha det där jobbet, men sen då? Blir vi lyckliga? HAHA Nej. Vi hittar nya mål. Om och om igen. Jag har en utbildning. Jag är färdigutbildad. Det var mitt mål i ca 10 år. Nu har jag nått det. Gissa hur många minuter om dagen jag uppskattar det! Gissa! Cirka noll. Det är så tragiskt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Mina nästa mål: Bli lite snyggare, kunna spara 2000 per månad, ha egen lägenhet, ha en perfekt kille (för mig) Men sen då? När jag har allt det där? Kommer jag vara nöjd? Och om inte, varför i HELA FRIDEN SKA JAG KÄMPA?