spårvagnsbetraktelser

Har träffat han som jag är kär i sen februari. Och jag har blivit galen endast två gånger. Eller tre. Jag vill berätta för honom att jag vill börja något djupare med honom. Nej jag vill säga att jag är så himla nöjd med vart vi är och att jag vill att vi ska vara tillsammans på riktigt. Jag vill veta att han är min. Han är så HI MLA SNYGG. omg omg omg omg jagdör. Vill säga det typ helatiden. Går in på hans facebookbilder när jag borde jobba. Och blir varm av att se hans olika små miner. Blir varm för att jag känner igen dom. Blir varm för att jag känner honom. Jag är oerbört verbal med mina vänner. Jag har förklara och resonera och argumentera med och om mina känslor. Men när jag är med honom kan jag knappt öppna munnen. Det är någonting med det som gör mig glad och stolt. För jag vet att det betyder att jag är kär. Och jag har inte varit kär i någon på riktigt på fyra år. FYRA ÅR. Det är längre tid än mitt dåvarande förhållande varat. Jag är glad att jag är kär och jag skulle kunna stanna kvar på denna platsen. Men jag vill jag ska våga öppna mig mer. Och jag vill att han också ska göra det. Han säger att han inte tänket så mycket. Men jag tror inte att det är så. Hur i hela friden ska jag göra så att mina ord kommer ut så att jag säger det jag menar och så att han förstår vad jag vill säga?