spårvagnsbetraktelser

Nu är jag hemma.
Min familj bor sjukt lyxigt.
Jag märker att jag bott i misär i sex månader.
En smula traumatiskt.
Bodde i en betongskorridor.
Mitt emot mitt rum bodde Ash.
Från hennes rum spreds en aldrig sinande söt doft.
Av gammal mjölk, urin och matrester.
Smutsiga barnansikten.
Snoriga näsor.

Men här sitter jag i en blank skinnsoffa.
Med en MacBook Air i famnen.
En plattTV på andra sidan rummet.
Vardagsrumsdörren är öppen. Ut mot vår trädgård men fruktträd och bärbuskar.