spårvagnsbetraktelser

"Focus on your diet so u ont loose your fitness level" Sa sa min manliga, vita, snygga, smala kiropraktor till mig. Sjalv var jag normalviktig, kvinna, brun, snygg. De meningen ekade I mitt huvud. Och fodde barn Nu har jag antligen ett legitimt argument for att saga nej till sotsaker. Nu har jag ratt att ata maniskt Vilken fitnesslevel ligger jag pa? Tycker han att jag ar tillravkligt snygg eller borde jag ga ner nagra kilo tills nasta gang vi ses? Samtidigt sa min inre rost nagot helt annat. Den sa: det ar inte forsta gangen de vita mer hogre klass sagt till de bruna hur de bor leva. Dina firfader har fott mota samma nedlatande blickar. Du. Du har ju ocksa sett dem forr. Lat din kropp ata vad den vill. De vita mannen som forskat fram vad du mojligen skulle ma lite battre av att ata, de forskade inte med ditt valbefinnande I tankarna. Inte fysiskt. Definitivt inte psykiskt. Jag at sa mycjet glass och choklad den veckan. Sa mycket som jag ville. Och det var gott.