spårvagnsbetraktelser

jo en första kärlek försvinner.

ett första försök till att helt lära känna en man lyckades, men sen flydde hon.

hon hade all makt men avsade sig den och hennes slav valde att gå, till hennes stora sorg.

 

 

en ung tjej på resa i latinamerika för att "hitta sig själv". Jag skäms över hur klyschigt det är. Men det är ju lite annoslunda för mig. Detta är ändå mina rötter som det heter. Jag har en plats där. Är ändå stolt över att jag inte känner panik nu på planet. Men denna torra luften är inte rolig alltså...

 

 

 

AAH.

 

jag har en historia inom mig men hur i hela friden ska den komma ut? hur ska den se ut? i vilket temous ska jag prata? i jagform?