spårvagnsbetraktelser

får jag tänka på honom nu? igen?

jag är inte längre tjatig mot mina vänner.

till och med mina egna tankar har tröttnat på mig.

jag VILL tänka ppå hononm.

Min rafael. Vem är rafael?

Hur kan han kännas så främmande?

Han som en gång var min.

Hur kändes det?

Jag har nästan glömt.

Hur i hela friden kunde jag glömma?

Känns som jag svikit oss då.

Det där naiva gulligaste paret världen skådat under våra år.

Förlåt rafael

förlåt rafaels cilla

våra namn låter som en saga.

som den finaste sagan.

av en riktigt bra författare som hittade perfekta namn.

oklyschigt.

men jag var ju tvungen att glömma.

annars skulle jag aldrig kunnat leva.