spårvagnsbetraktelser

det är dags nu

jag känner det i allt mitt chokladfyllda blod

det är nu jag ska lämna sorgen

jag tar avsked av kärleken

det är dags att låta den vara frånvarande

jag säger hej då till den beundrade blicken jag under sköra år fick spegla mig i

det är nu jag släpper drömmen om att vara med dig för alltid

jag slutar sakna din kropp och din doft

längtan efter dig krossar jag nu en gång för alla

jag behöver inte dina ord

jag säger hej då till tonårsminnerna

och tanken på att just vi var övernaturligt speciella tillsammans

jag släpper tanken på att vi kan överleva vad som helst

vi kunde inte det

det fanns inget magiskt med just oss

trots att jag verkligen verkligen trodde det

trots att jag tillslut litade på dig

jag släpper smärtan av att du inte orkade hålla fast mig när jag ville gå

jag släpper all ånger

jag säger hej då till sorgen

hej då min första kärlek

hej då ren kärlek

hej då lilla cilla

hej då min julius

du kommer aldrig vara min igen

och lilla cilla finns inte mer