spårvagnsbetraktelser

Min kropp är stark. Hårda muskler som täcks med mjukt fett. Runt höfterna och rumpan mest. såhär som de säger är hälsosamt. jag lyser också. strålar faktiskt. jag vet det. och jag skrattar spontant, högt och härligt. jag ser mig själv utifrån. det gör inte ni. nu är det kväll. slut. det är söndag. slutet. så slutgiltigt men jag är ju född i fiskarnas tecken och borde älska den sista delen av delarna mest av allt. känna mig stolt kanske över det jag gjort. är det så de som älskar avslut känner? jag lever bara på hoppet. en längtan om att jag får uppleva imorgon. försöka igen. jag får en ny chans. men en sak har jag lärt mig denna veckan. det är inte mitt ansvar att uppfylla de förväntningar som människor har på mig. Om de vill bli besvikna så är det deras sorg och om de vill styra mig så kommer deras vilja inte bli verklighet. bara om man lovat något förändras situationen. jag lovar inte så mycket nuförtiden.