spårvagnsbetraktelser

vad vill jag skriva? om den djupaste svarta ångesten.

när man är så sårad att man inte tror på något och när det man trodde på inte heller visade sig vara något att lita på.
 meningslöshet. inspiration: predikaren.

 

d e min bok den e meningslös för livet är så. rakt upp och ner. min historia. i nån annan.

 

diana: hatar sitt namn. för tjejigt. när hennes pappa säger at hon e fin blir hon glad ändå. hon vill hoppa men är djupt manipulerad om att världen är farlig. invaggats i mamma o pappas tro på familjen som den enda sanna. men vad e blod? ingenting ju. slump. s om hon ej va blod skulle hon ej va älskad? hon försöker hoppas. ger inte upp. patetiskt. låter alla behandla henne hursomhelst. hon vet ju att alla e skit ändå. men hennes föräldrar bara låtsas det finns ingen kärlek det finns bara spelad lycka. de vågar inte bråka. de låtsas att de är glada

 

lasarus. tvärtom. manipuleras. hon försöker skapa den eviga familjen med honom. men det går ju inte.

 

gustav får henne o fatta att hon ej vill ha ansvar

 

storyline. hon har en dröm. om familjen. eviga kärleken. kloner av sig själv. trygghet. hittar den ingenstans. letar. letar o slutar inte leta.

 

Det här är historien om Diana. Hon har en dröm om den eviga kärleken. Hon letar och letar och slutar inte leta. Hittar hon den? Det är inte det boken handlar om och vet du med dig att du inte kommer förstå det så är detta nog inte en bok för dig, men ditt liv kommer bli gulligt. Hejdå! Och ni som är kvar. Ni är mina tvillingsjälar.

 

Hennes vänstra bröst visade livet. Men pulsen var för hög.och andningen för tung. Hela kroppen svettades i sin värme. Det var också därför hon kunde se sitt bröst. annars var hon aldrig naken. vem kan se sig naken utan att besväras? jahap där va en människovarelse, kul! Hon hade precis frossat. Mörk choklad och hasselnötter och smör. Ekologiskt. Spelar det någon roll? Känslan av för mycket kakao i kroppen var likadan som när hon frossade fulchoklad. Men ja nu kanske hon inte skulle ha råd med så mycket mer mat. Fast jo. Tyvärr.

 

Hon bodde i sin nya lägenhet. Det var meningen att hon då skulle börja sitt nya liv. Sitt nya hälsosamma liv. Haha.

 

- Hej,

Hennes expojkvän stod i dörröppningen. Så konstigt att se honom där. Det var ju inte rirktigt något hon tänkt sig när hon föreställt sig ett nytt hälsosamt liv.

- Hej, svarade hon och lät den tryckta stämningen fylla hela den minemala hallen.

På något sätt tog han sig in i lägenheten. Hon satte sig på sängen. Han satte sig i soffan. Det kändes nästan som att de spelade teater. "Det obekväma ex-paret som inte riktigt vet hur de ska bete sig" Hon tyckte det var komiskt. Overkligt och oviktigt. Det stämde inte helt enkelt. Det var bara en lek. Egentligen visste de ju allt om varandra. Hon visste precis vem han var. Hon kunde fånga hans personlighet i tankarna; "Precis såååå är Lasarus. Sådär vanlig. Han tycker säkert att det är obekvämt för att vi inte sets på flera månader men det är det inte. För honom är denna leken verklig. Han tänker inte han bara lever och har alla samhällets normer inom sig"

- Hur mår du? Frågade han.

- Haha. Sååå bra! Hur mår du själv?

- Bra.

 

De började kolla på en film. Under hela deras fyraåriga relation hade de börjat kolla på många filmer. Flera tiotal säkert. Men förutom tre biofilmer hade de bara lyckats se klart två hela filmer hemma. Utan paus. Utan hångel och att filmen blev meningslös och livet levdes. Nu några minuter in i filmen salo som Diana egentligen gärna ville se, men inte själv, kom den välbekanta känslan tillbaka. Och tankarna var bara vid dom själva. Och tomma blickar riktades mot filmen. Hon tog sin hand mjukt på hans kind och vände den mot sig. Hon började kyssa honom och han besvarade direkt. Laptopen stängdes och slängdes.

 

Könsnormer. Den snedvridna porr- och filmindustrin. Han kom två gånger. Hon noll. Såklart. Hur kunde hon låta det bli så? Han var borta nu. Hade väl fått sitt. Hon orkade ändå inte se honom mer.

 

Dagarna gick. Efter nån vecka blev hon rastlös. Hon frågade snällt om han kunde formatera om hennes dator. Hon visste att män gillar och känna sig behövda. Och hon behövde få sin dator formaterad. Och hon ville utnyttja honom som han utnyttjat henne.

"Självklart" blev svaret. Hon log.

En vecka senare hade han inte hört av sig.

"Du kan fixa det imorn pusshej!"

Några dagar till och han hörde fortfarande inte av sig.

"Du kan ju skriva någonting i alla fall blir snart orolig...."

"Känns som jag förstör dig. Vi borde nog inte ses på ett tag. Tills d kallnat helt. Då kanske vi kan va vänner på riktigt."
Hela hennes mage blev till is. Mörk tung regnblöt asfalt.När åt hon det? Tomhet och oändlig tomhet.

"ok. ska försöka".

Helt plötsligt hade hon ingen kontroll längre. Han hade full kontroll. Känslan var ofattbar. Han hade alltid varit svag för henne. Aldrig kunnat säga nej.

Hon försökte leva sitt liv. Äta rätt, typ. Ha kul med vänner, typ. Träffa hundra män, typ. Men ingen var han.

 

Hon träffade en man.Förti år. Psykolog. Gustav. Lät ju... stabilt.

"Du är en sån komple person, jag får inget grepp om dig"
Det var nog något av det vackraste hon hört någon säga. Hon var unik. De drack vin på ett tomt café i vasastan. Sen drog han med henne till sin arbetsplats. Kändes en aning skumt. Ville han visa upp henne? Se drack lite till. Han hade blandat till lite craze som han delade med sig. Lila. Sött. Nästan violsmak. Kanske för att hon ville. Speedad följde hon bara med. De gick vidare till the dubliner. Så inte hennes cup of tea. Alla var förti år. De träffade upp hans kompis med flickvän. Efter några öl hon inte deltog i drog flickvnnen in henne på toaletten.

"Alltså. Jag måste berätta en sak om Gustav."
"Vadå?" Det kändes som hon var med i en film.

"Han är notoriskt otrogen."
"Näe!?"
"jo. trodde bara du skulle veta"
Långsamt gick hon tillbaka till båset. Efter obligatoriska minutrar och ett... hjärtskärande avsked flydde hon därifrån. Det kunde inte vara hennes man.