spårvagnsbetraktelser

hej men vackraste finaste bloggis. du är min min och ja jag är självisk men du är bara min. denna timman är jag svag. jag lyssnar på låtar som gör att jag vill förblöda. nästa vecka kommer bli så superbra. jag kommer inleda den (nja) med SALSA. följt av bachata, följat av inflyttning i min lägenhet, inflyttningfest och den avslutas med BURLESQUE. huuuuuuuuuuuur fantastiskt? men just nu. under den sista timmen av min nuvarande skitvecka. så vill jag bara gråta, skaka, skära, skrika. jag ska dock bara ligga och stirra in i datorskärmen. gömma mig från tankar samtidigt som jag lyssnar på musik som gör att de ändå är sådär sjukt närvarande. jag vet fortfarande att jag kommer skrika ut julius namn innan jag dör. han är min enda kärlek. jag hatar att han är en mansgris. men jag älskar honom så djupt att det aldrig kommer försvinna och han är en del av min själ. men det kommer aldrig bli vi ändå. det är för mycket smärta. för mycket hårda ord har sagts, för mycket tid har gått och jag har varit för nära för många andra män.