spårvagnsbetraktelser

Lördagen kom. Jag hade försökt ordna så att vi bara skulle träffas och plugga. För att hålla det vänskapligt tänkte jag för mig själv. Men det gick han inte med på...
Han ville göra något roligt. Vi bestämde att vi skulle gå på bio. Jag ignorerade det faktum att en bioträff brukar innebära att det handlar om en dejt. Det var svårt att säga nej för jag ville inte att det skulle bli konstigt mellan oss.

För att göra träffen mindre romantisk hade tänkt betala min egen biljett. Men när jag var på väg kom jag på att om biljetterna var reserverade hade han antagligen redan betalat för dem. Attans.

Han stod lutad mot en pelare vid entrén till Bergakungen. Jag var några minuter sen.
Jag maskerade min nervositet med ett överlägset leende. Hans ansikte som varit slappt så när som på en spänning i pannan blev uppmärksamt på en sekund när han såg mig och han ställde sig upprätt.
När jag insisterade på att betala för mitt godis protesterade han med argumentet:
"Vad ska hon i kassan tänka om mig?".
Min gåva att tolka komplimanger negativt väcktes kanske precis där och då. Varför skulle han bry sig om henne?

Vi tog en promenad till valand genom heden när filmen tagit slut och hoppade på 4ans spårvagn.
"Är det en synd att vara söt?"
"Nej" (naivt oförstående av smicker)
"Tur för dig"
Det var så himla smörigt att jag blev generad. Jag visste att huden under mina ögon var mörkt trött och att mitt svarta smink kletat ut sig. (Ej vattenfast. Hade inte gråtit men det var bara isadora-sämst)
Vi bytte msn innan han skulle gå av vagnen vid sin hållplats. Hans msnnamn såg ut att vara på spanska. Jag smälte.