spårvagnsbetraktelser

Jag valde drama som estetisk verksamhet, efter mycket grubblande.
För hans del handlade det mer om ett slags insnubblande.
Eller var det ödet?

Dramagruppen skulle på eget bevåg delas in i två grupper.
De två grupperna skulle bestämma sig för och spela upp två olika små föreställningar.
Till en början bara satt vi där på stolar i en ring. Halft förlamade inför uppgiften.
Efter ett tag började några entusiastiskt tala om att föreställningen kunde ramas in
av en person som drömt allt som skulle utspelas.
Jag tyckte det var en idiotisk idé; det sa ju absolut ingenting om handlingen!
Ungefär hälften av eleverna i rummet verkade resonera som mig.
Gruppen jag hamnade i blev alltså någon slags antigrupp.
Jag observerade vant att den andra gruppen nästan bara bestod av svennar.
Vi å andra sidan var blattar. Alla utom en.