plötsligt händer det?
Jag går och väntar på något.
En överraskning,
ett ömhetsbevis,
en önskan uppfylld.
Varje gång jag ger dig allt lämnas jag tom kvar,
utan fyllnad given att fyllas med.
Ju djupare delar av mig själv jag visar,
desto med distanserar du dig från mig.
Jag får inte ditt allvar,
och din förälskelse har slocknat.
Vanor och det bekväma i att stanna där vi står är det som finns kvar.
Och en grund i att du säger att du älskar mig så otroligt,
men jag tror du förväxlar kärleken till mig
mot kärleken till livet jag dig visat.
Kommentarer
zoe
sv: d va så lite så haha :)
precis som det ska vara med andra ord haha!
jodå, min också, helt lung :) va gjorde du för roligt då? :D
Trackback
