spårvagnsbetraktelser

Ibland tänker och känner jag; "Shit, vilken stark kvinna jag är! Jag skulle kunna erövra världen om jag bara ville"
Idag är det mer; "Hela världen är mot mig, en pojkvän som inte orkar träffa mig(=varken älskar eller saknar mig tillräckligt för att åka i 30 min till mig), vänner som inte alls vill det jag vill(=mina idéer suger och jag kan lika gärna ge upp), en mor som inte har tid att hjälpa mig med den första läxan(=nationellt muntlig redovisning av cpsvårspanskabok i steg 5) jag behövt hjälp med på tio år"

Men jag har trots allt en liten syster som är villig att hjälpa mig. Tack.