spårvagnsbetraktelser

Någon frågade vad jag håller på med.
Ska försöka förklara.
När man mår sjukt dåligt,
och känner att alla sviker,
Då skiter man i att kämpa för att må bra.
Man har inte kraft att kämpa mot rösterna i huvudet som säger att man inte duger.
Man dras med i ett självdestruktivt beteende.
Det har hänt mig förut men inte så här mycket.
Jag har varit en väldigt stark person.
Min ärlighet, den släpper jag inte, det är min enda styrka.
Det är så lätt att bara släppa taget om att vara duktig.
Det är så lätt att svälta sig själv.
Så det är det jag håller på med nu.
Jag går sönder,
ingen människa finns som kan eller orkar rädda mig
och jag är för svag för att rädda mig själv.
Jag är så besviken på människor,
så jag låter mig själv vittra bort för det är det enda jag orkar.
Tyvärr.