spårvagnsbetraktelser

sex år: Jag började skolan. Den luktade vår.

sju år: Jag fick ärtan-boken före alla andra.

åtta år: Vi lärde oss massa trädslag.

nio år: Vår klass var minst på mellanstadiet

och de stora tjejerna körde ut oss på king med vilje.

tio år: Här blommade populäritetstävlingarna ut för fullt.

elva år: Jag drogs mellan att vara förtåndig och att följa med strömmen.

tolv år: Jag var bara väldigt förståndig. Utom när vi hade vikarier.

tretton år: Jag var så duktig så. Förseningar och pennglömmanden.

fjorton år: Jag tyckte min blyghet var otroligt jobbig.

femton år: Jag var förvirrad. Natur eller samhäll eller musik eller dans?

sexton år: Jag sökte obekväma situationer och övervann endel av min blyghet.

Jag träffade två pojkar. "I was only sixteen"

sjutton år: Jag förlorade mig själv mer och mer. Jag hade inte helt bestämt vad som var okej

för mig och växte upp med en person som inte hade mina värderingar.

arton år: Jag försökte bli mig själv igen. Det misslyckades. Jag fick panikattacker.

nitton år: Jag började rista in streck på min hud. Jag var förvirrad och liten.

tjugo år: Jag började hitta mig själv igen. Världen var inte uppochned längre.

tjugoett år: Jag insåg att livet är långt. Och började leva det.