spårvagnsbetraktelser

nu har jag analyserat lite till

och är nästan säker på att jag har en överreaktion

om några dagar ska jag ta min examen

och jag har bjudit dit min mamma och pappa (man får bjuda max 2)

han har sagt att han självklart kommer ta ledigt från jobbet för att kunna komma dit

och jag tror honom

men undermetvetet är jag rädd

vättskrämt skräckslagen verkar mitt omedvetna vara

över tanken på att han kanske inte kommer dit

han kanske glömmer

han kanske kommer försent

han kanske inte hittar

bedvid min mamma kanske det är en tom stol

precis som det var när jag var liten

och skulle sjunga en sång framför klassen och alla föräldrar

men min pappa kom försent

han missade min sång

och jag kände skuld och skam

för han hade kommit

men såg inte mig sjunga

jag kunde inte gråta då

jag kunde inte bli arg

knappt ledsen

så nu hetsäter jag

men imorgon ska bli en bra dag