valentina
jag dör jag dör nu.
det försvinner inte.
det försvinner inte
paniken kommer nu snart
vad i hela friden ska jag göra?
jag kan inte sluta gråta. det har gått 1,5 år
och jag kan inte sluta gråta
jag har fastnat
jag vill kan inte gå vidare
jag vill vara precis så sorglig
jag kan inte släppa tanken på oss
det perfekta som var vi
men jag är så söndrig nu
han kommer inte kunna älska mig som jag är nu
han älskade min oskuldsfullhet
min renhet
ingenting i mig är rent
han skulle börja hata mig
han kan inte respektera en kvinna som är som en man
det försvinner inte.
det försvinner inte
paniken kommer nu snart
vad i hela friden ska jag göra?
jag kan inte sluta gråta. det har gått 1,5 år
och jag kan inte sluta gråta
jag har fastnat
jag vill kan inte gå vidare
jag vill vara precis så sorglig
jag kan inte släppa tanken på oss
det perfekta som var vi
men jag är så söndrig nu
han kommer inte kunna älska mig som jag är nu
han älskade min oskuldsfullhet
min renhet
ingenting i mig är rent
han skulle börja hata mig
han kan inte respektera en kvinna som är som en man
men hur blir man fri?
svar: jag vet inte. jag tror att man slltid kommer ha ett ärr kvar. ärrvävnad. cynismen blir ens bsta vän för vissa. andra blir besatta av att vara glada. man går vidare. slutar de tillbaka. slutar tänka. men ärren de är kvar.
men hur känns dET?
andra frågeställningen: hur känns det?
svar: det är svårt att svara på eftersom man inte vågar känna. men under ett fåtal tillfllen har jag vågat. och såhär käns det: det ligger något oändligt tungt i bröstet. armarna blir förlamade. tidens självklara existens suddas ut. ens behov försvinner. mat r onödigt. luften trycker på men man andas den inte riktigt. man förstår att man är trasig. man inser att det är något djupt som har gått sönder inom en. man vet inte riktigt vad det är och tron på att det någonsin kan lagas är mycket mycket såg. det är en slags realism. man inser att man är djupt förändrad och man sörjer det. man sörjer att livet sparkar på en de få och obetdliga dagar man lever.
att bli sårad av kärleken
hur känns det?
varför känna efter?
men rädslan över att känna efter kan göra att du sårar dig själv än mer.
så sluta vara rädd nu. gåå genom denna känsla med mig nu.
första frågeställningen: vad kan såra oss?
svar: vi kan bli sårade av att en förhoppning om framtiden som vi haft, fallerar. det är sårande att måla upp en bild som man sen förstår inte kommer slå in. det kan bli så sårande att man inte ens kan ta in att det inte kommer hända. cullberg skriver om chockfasen. den innebär att man inte kan ta in verkligheten. han säger att den kan vara från några minuter till ett par dagar. för mig varade den i ungefär 1,5 år. under 1,5 år kunde jag inte ta in eller förstå att det var sant. att jag verkligen hade gjort slut med min pojkvän och att jag inte skulle få den dröm jag drömt om. jag inbillande mig att jag förstått det, men varje gång jag försökte tänka på framtiden som gått förlorat så var det som att något inte klickade. det händer nog ändå- när jag tänker efter så tänker jag nog lite så fortfarande.
varför känna efter?
men rädslan över att känna efter kan göra att du sårar dig själv än mer.
så sluta vara rädd nu. gåå genom denna känsla med mig nu.
första frågeställningen: vad kan såra oss?
svar: vi kan bli sårade av att en förhoppning om framtiden som vi haft, fallerar. det är sårande att måla upp en bild som man sen förstår inte kommer slå in. det kan bli så sårande att man inte ens kan ta in att det inte kommer hända. cullberg skriver om chockfasen. den innebär att man inte kan ta in verkligheten. han säger att den kan vara från några minuter till ett par dagar. för mig varade den i ungefär 1,5 år. under 1,5 år kunde jag inte ta in eller förstå att det var sant. att jag verkligen hade gjort slut med min pojkvän och att jag inte skulle få den dröm jag drömt om. jag inbillande mig att jag förstått det, men varje gång jag försökte tänka på framtiden som gått förlorat så var det som att något inte klickade. det händer nog ändå- när jag tänker efter så tänker jag nog lite så fortfarande.
