spårvagnsbetraktelser

andra frågeställningen: hur känns det?

 

svar: det är svårt att svara på eftersom man inte vågar känna. men under ett fåtal tillfllen har jag vågat. och såhär käns det: det ligger något oändligt tungt i bröstet. armarna blir förlamade. tidens självklara existens suddas ut. ens behov försvinner. mat r onödigt. luften trycker på men man andas den inte riktigt. man förstår att man är trasig. man inser att det är något djupt som har gått sönder inom en. man vet inte riktigt vad det är och tron på att det någonsin kan lagas är mycket mycket såg. det är en slags realism. man inser att man är djupt förändrad och man sörjer det. man sörjer att livet sparkar på en de få och obetdliga dagar man lever.