spårvagnsbetraktelser

hur känns det?
varför känna efter?
men rädslan över att känna efter kan göra att du sårar dig själv än mer.
så sluta vara rädd nu. gåå genom denna känsla med mig nu.
första frågeställningen: vad kan såra oss?

svar: vi kan bli sårade av att en förhoppning om framtiden som vi haft, fallerar. det är sårande att måla upp en bild som man sen förstår inte kommer slå in. det kan bli så sårande att man inte ens kan ta in att det inte kommer hända. cullberg skriver om chockfasen. den innebär att man inte kan ta in verkligheten. han säger att den kan vara från några minuter till ett par dagar. för mig varade den i ungefär 1,5 år. under 1,5 år kunde jag inte ta in eller förstå att det var sant. att jag verkligen hade gjort slut med min pojkvän och att jag inte skulle få den dröm jag drömt om. jag inbillande mig att jag förstått det, men varje gång jag försökte tänka på framtiden som gått förlorat så var det som att något inte klickade. det händer nog ändå- när jag tänker efter så tänker jag nog lite så fortfarande.