spårvagnsbetraktelser

jag googlar "att bli exotiserad" vad kommer fram? jo endast detta- om hur man kan känna sig exotiserad pga sexualitet. Då undrar jag: är jag ensam i dessa tankar? näääääe asså ja tror inte det. men jag själv har ju aldrig skrivit om det. varför vågar vi inte uttrycka något om det? varför skriver jag denna text här o inte på facebook? stolt över att va värdig att dela med mig av min erfarenhet? Känns de nice att bli exotiserad? Det är så ambivalent inom mig. Å ena sidan blir man glad pga det är ett fast värde man kan ha. Du tillhör denna grupp från födseln finns inget du kan göra för att ändra det, du är och kommer alltid vara detta för du är speciell OCH därför e d extra sexigt att du har dessa egenkaper. Du har en guldbrun hud o d e sexigt, du har en latinokropp df e du sexig du har kuksugarläppaar därför är du sexig du har lockigt hår (påminner om morgonruft) df e du sexig, annorlunda, spännande. Du verkar ju vara precis som de där prinsessorna från fjärran som en sjöman bara kan drömma om o stöta på. Visst vissa delar av detta tilltalar en sjukt nog på en mkt primitiv nivå. Men. Jag är ju inte allt det där. Om jag varit vit hade du bara kallat mig "timglasformad". Jag är bara jag jag har ingen etnicitet jag är uppvuxen i sverige jag har ingen dominikansk kultur. visst jag har ätit nationstypisk mat ibland under min uppväxt. Hört nationstypisk musik och dansat dansen. Men det är inte en större del av mig än håkan hellström eller julskinka.