spårvagnsbetraktelser

Varför låter du mig inte veta vad du tänker?
Jag vet inte vem du är,
inte om du spelar ett spel.
Jag känner dig inte fast vi officiellt är nästan ett.
Vet inte vem du är trots våra två år och fem månader och några par dar.
Förr kunde jag med säkerhet säga att du aldrig skulle såra mig.
Nu sårar du mig varje dag.
Jag är inte den som ger igen och offensivt försvarar.
Jag är mer som målvakten. Jag skyddar och bevarar.
Jag vill gräva en grop och bygga en mur.
Här kommer du inte fram.
Samtidigt öppnar jag dörren,
och blir trasigare för var dag.
Detta hade jag inte tänkt skicka till dig utan det skulle bli en dikt,
men nu tänker jag att jag öppnar dörren en sista gång
för att antingen släppa ut dig eller in dig för alltid.
Dina följande handlingar får ge mig svar.
Men nej ju ångrar jag mig igen.
Du måste få veta öga mot öga.