spårvagnsbetraktelser

Döljer jag det för dig?
Jag väljer ju bara att inte berätta, än.
Samma gamla dilemma.
Jag vill skrika.
Då kanske jag kommer minnas denna dagen
och den kommer varken vara obetydlig eller likvärdig de andra.
Jag vill ta vara på varje dag.
Det glömmer jag alltid.
Utom när det är läggdags.
Då slår det mig.