spårvagnsbetraktelser

Jag ser en mamma med barn i vagn.
Men oro i hjärtat studerar hon sin omgivning.
Pappan hennes har redan gått bort.
Därför är hon försiktig i väntan på bussen.
Hon står nästan aldrig länge kvar.
Astma går i släkten och ungen är ny.
Tecknet hon befarat ser hon snart.
Hennes ögon av ängslan ser bedjande på mannen.
Han ser henne inte men andas in. 
Hon går ut i regnet men håller huvudet högt.
Obekymrat blåser han ut ett moln.
Det dansar, dansar i hennes riktning.
Han ser henne inte men skadan är.